Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Efter vårt tio års jubileum har Bas, Fiol & Flöjt tagit det lite lugnt på spelfronten. Inte gjort jättemycket spelningar, inte aktivt gått ut och erbjudit program. Kanske har Bas, Fiol och Flöjt tröttnat på att spela, kan nån undra? Kanske har de gått i ide? Kanske har de åkt till Amerikat? Ingetdera vår vänner. Vi har verkat i det tysta, bakom kulisserna för att redan nu i vår, ta steget ut på scenen och låta ridån gå upp för ett nyskrivet och purfärskt musikaliskt kammarmusikspel om tre kvinnor vid förra sekelskiftet, Anna-Maria Roos, Alice Tegnér och Elsa Beskow. Ibland är det dags för nya vägar!

Vi blandar musik med monologer och dialoger och gestaltar dessa tre samtida kvinnors liv. Att vara skapande kvinna vid förra sekelskiftet, före den kvinnliga rösträtten och i en tid när en gift kvinna fortfarande var omyndig, det var inte helt enkelt. Anna-Maria Roos är kanske mest känd för sina läseböcker för småskolan; Sörgården och I Önnemo, Alice Tegnér för sina barnvisor och Elsa Beskow för sina barnteckningar. Men alla tre hade stora visioner och en stark längtan efter att få verka fullt ut i enlighet med sin respektive konstnärlighet. Men att få ”smaka på smöret”, skörda frukten av sitt eget konstnärsskap var inte en självklarhet.

Och nu syr vi i Bas, Fiol & Flöjt det sista på våra kostymer, målar och skruvar ihop en parkbänk, skapar dockor, övar på sånger och musikstycken, mumlar långa repliker som ett mantra på väg hem från jobbet, filar på program, letar kakfat, gör tårtor…

Nyfiken? Bara att komma till Avesta Församlingsgård fredag den 6 mars kl 18.00, fredagen före kvinnodagen! Då är det är premiär för ”Smöret smakte jag aldrig”. Varmt välkomna!

Hörkens Kyrka

Efter västkustturnén väntade en spelning lite mer på hemmaplan, fast ändå en bit bort, Hörkens vackra kyrka. Den gamla psalmen ”Vart jag går i skogar, berg och dalar” passar ganska ofta in på våra färdvägar runt Dalarna, Västmanland och Värmland. Det är små slingrande landsvägar, kullriga berg, blanka vattendrag och skog, skog och mera skog. Och så rätt som det är dyker det upp en kyrka, oftast på en liten kulle. Mindre vanligt är att den är röd och i trä men två sådan kyrkor har vi spelat i denna sommar. Hörken är den ena. Här blev vi välkomnade med varsin stor härlig smörgås. En bättre start kan man knappast få i den här branschen. Att kyrkan var mycket välbesökt var förstås fantastiskt roligt. Det visade sig att man hade kyrkbuss till konserterna om sommaren! Och inte nog med att vi fick spela i denna trevliga kyrka med denna trevliga publik. En man i publiken hojtade och undrade om vi inte kunde spela Avestaforsens Brus som extranummer. Och då kunde vi just det eftersom vi råkade ha den som extranummer den här sommaren. Bingo! Och som det inte var tack nog, med både smörgås och extranummer, fick vi med oss varsin karamellstrut som färdkost! Det är finfint att vara frilansmusiker ibland!

Stala kyrka

I Stala kyrka på Orust avslutades vår miniturné. Där huserar Hans Blomberg på orgelpallen. Hans har rötter i Hedemora, så även här avhandlades nån halvtimme gemensamma musikbekanta innan det var dags för att spela. Att Hans var en både skicklig och fantasifull kyrkomusiker höres redan i det första preludiet/intro till första psalmen. Skickligt knöt han an till djurtemat i vårt program genom att låta stora orgeln dåna fram BäBä vita lamm och sedan mycket elegant leda över den till psalmmelodin. Synd att både Tjörn och Orust ligger så långt bort, vi har verkligen haft SÅ trevliga spelningar och mycket vänligt mottagande överallt. Kändes nästan lite sorgligt efter denna sista konsert på västkusten. Nu återstod faktiskt bara packning, utcheckning från vandrarhemmet och hemresa!
Fast det där var ju inte riktigt sant. Vi hann med att boka in oss på en av de charmiga serveringarna i hamnområdet inne i Stenungsund och där intog vi en "sista måltid" – åtminstone beträffande Stenungsunds och sommaren 2017. Fish and chips blev det den här kvällen, för fisk på längden, tvären och bredden hade vi levt på under en hel vecka. Och som Lene sa när vi kom hem; inte en fisk till! Då växer det ut gälar på oss!

Äldreboende på Tjörn

Sista dagen på turnén vistades vi på Tjörn för att spela på äldreboenden, innan en avslutande konsert på Orust väntade. Att besöka äldreboenden med vårt program var faktiskt lite nytt för oss. Men det kändes både fint och väldigt meningsfullt eftersom vi spelade för äldre som inte så lätt tar sig ut på evenemang längre. Och innehållet med både fåglalåt och svängig polska gick hem i stugorna. Det blev väldigt uppskattat.Som tur var hade vi en egen privat lots med oss, Maria, som såg till att vi hamnade rätt, inte i noterna men på de tre platser på ön som var aktuella. Väldigt trevliga äldreboenden alla tre, här kan man se lite av det som händer en sommarvecka om man har turen att bo på Tjörn och hamna på Lilldals äldreboende på ålderns höst.
Även vi hade tur! Maria tog oss med till det vackra Klädesholmarna mellan två spelningar, för att vi skulle få se mer av det vackra landskapet. SÅ fantastiskt vackert!Vi kan verkligen förstå att bohuslänningarna känner glädje och stolthet över sitt landskap. Men när vi påpekade det för en av herrarna på ett äldreboende svarade han leende på brett dalmål att han själv kom från Dala-Husby, nästgårds med Avesta. Och då fick vi ju lov att känna lite stolthet över vårt eget vackra landskap också! Det kändes faktiskt lite extra roligt!

Efter dessa två inledande spelningar blev vi lediga i dagarna tre, semester mitt i veckan alltså! På hemmaplan är varken Ann-Marie, Lene eller jag vare sig särskilt kulturella eller sociala. Inte för att vi har något emot varken folk eller kulturaktiviteter, utan för att vi har fullt upp med att vara involverade i olika kultursammanhang själva. Och då blir man en rätt kass kulturkonsument. Men nu kunde vi verkligen vara både kulturella och sociala eftersom vi var långt borta från det som annars håller oss sysselsatta.

Dag 1 var vi inbjudna till Orust hos Ann-Maries svärföräldrar där även Ann-Maries måg, dotter och lilla barnbarn fanns. Dagen ägnades åt en god middag, trevliga samtal och en båtfärd till Gullholmen som verkligen gjorde skäl för sitt namn.Gullhomen var SÅ gulligt! Små stugor som stod så tätt att de nästan var staplade på varandra och klätterrosor i vartenda hörn.

Dag 2 inleddes med ett långt övningspass i Valla kyrka. Vi testade lite nya låtar och spånade idéer för framtiden. Sen ökade vi den kulturella nivån ett par snäpp genom att besöka Nordiska akvarellmuseet på Tjörn där vi dessutom intog en måltid som var så god att man nästan svimmade. Kolla här!Vackert att titta på och vansinnigt gott att äta! Efter denna bastanta middag var vi faktiskt tvungna att motionera och begav oss till Pilane kulturpark där vi knatade runt i flera timmar och fascinerades över den ena fantastiska skulpturen efter den andra. Vilken tur att alla människor inte är normala. Då skulle sånt här inte göras och världen skulle bra mycket fattigare och tristare. Glenn från Göteborg tog den här bilden på oss! Tack Glenn!

Dag 3 delade vi på oss. Jag ville hänga med mina gamla kompisar på Tjörn lite till och Lene och Ann-Marie tog en tur till Trollhättan. Det enda de kunde berätta om dagen var att de hade ätit en fantastisk focaccia. Själv umgicks jag hejvilt men besökte också Lottas surdegsbageri där Barbro och jag fikade och pratade gamla minnen. Det här är en av Barbros kyrkor där hon jobbar. Vad hon tittar på? Utsikten förstås!Makalöst! Jag skulle glömma bort att jobba om jag hade så vackert utanför arbetsfönstret.
Sammantaget tycker jag nog att mina aktiviteter dag 3 smällde lite högre än kollegornas focaccia. Hur som helst, dessa tre lediga dagar proppade Bas, Fiol & Flöjt i oss mat och fika så vi låg och jäste som tre mätta boaormar i det lilla rummet på vandrarhemmet om kvällarna. Och tur var väl det för sista dagen väntade speljobb från morgon till kväll!

Valla kyrka

Efter en ganska så lång resa där vi var en lite smula optimistiska beträffande tidsåtgången, landade vi i Stenungsund  där vi skulle bo. Snabbt checkade vi in på vandrarhemmet. Vårt första problem var hur vi skulle rymma Lisette, Lenes bas, i det minimala rummet som mest liknade en tågkupé. Hon är bred över stussen och behöver utrymme. Och det är lite lika, även med resten av trion. Ut med lite av inredningen, en röd skinnfåtölj, till hallen så var det problemet löst. Därefter fick det bli kaffe och macka på stående fot för nu stundade första konserten på Tjörn. På med vita linnefodralen och gröna schalarna, knappa in GPS’ en och hasta iväg till Valla kyrka. 

En jättetrevlig eftemiddagskonsert blev det, tycker vi. Och inte blev det sämre av att vi därefter blev hembjudna till ”kantorns”, för kantorns var inga andra än mina forna ”bästisar”, studiekamrater och kollektivboende från musikhögskoletiden. Här sitter Ann-Marie och avhandlar gemensamma musik-bekanta med Toivo. Dessutom, fick jag träffa den lilla parvel som föddes i början åttiotalet och som jag bodde kollektivt med under ett år. Hon hade hunnit bli trettiofem, är utbildad folkmusiker med två egna små parvlar. Nostalgi och historiska vindar virvlade genom mitt liv denna afton. Så där blev vi kvar ända till kvällen. Vi stupade sen i säng och sov som stockar efter en mycket trevlig rivstart på turnén.

Styrstads Kyrka i Norrköping lyste vit i sommarkvällen när vi snubblade in med alla våra väskor och pinaler efter en fyra timmar lång resa.Sist vi spelade här körde vi melodikryss i Styrstadsgården till församlingens "Raggsång", ett roligt evenemang med inslag av allsång där man också äter raggmunk! Men nu hade vi konserten i kyrkan. Flera ansikten kände vi igen i publiken från förra årets spelning. Det känns alltid roligt när folk återkommer!Man kan ana att körsången har en framträdande plats i den här kyrkan. Jag gillade den här lite ovanliga uppställningen med kören i centrum tillsammans med altaret. Men det är ju inte alla kyrkor som har ett flyttbart altare förstås.

Här träffade vi Germund Annerbo som är verksam som kantor i församlingen. Han är född i Karlbo utanför Avesta och det visade sig att vi hade många gemensamma bekanta förstås, både via musiken men också från "byn" därhemma.

Efter denna spelning tog vi oss till mina föräldrars sommarstuga i Blomsterhult och "boade in oss" i deras gäststuga, det sk "Härbärget" eftersom vi tidigt nästa morgon skulle fortsätta mot Tjörn. Kanske var det tröttheten som gjorde trion så infernaliskt fnissig på kvällskvisten. Lene lyckades med konststycket att närapå nästan fastna mellan golv och tak på sovloftet när hon skulle ta sig ner för stegen efter att ha bäddat. Vi har ju passerat femtio med råge alla tre och är inte fullt lika böjliga som förr. Viker man sig dubbel under ett snedtak i vår ålder kan man fastna där, tro det eller ej. Vi såg för vårt inre hur Lene skulle få baxas ner med kranbil från loftet. Men ett gott skratt förlänger livet och ett sådant fick vi verkligen! Så det här var etapp nummer ett på sommarens miniturné i södra Sverige.

Äntligen är det sommar och nu laddar Bas Fiol & Flöjt inför en vecka med spelningar i Bohuslän bland annat! Dags att packa bilen för långfärd och övernattning! Ann-Marie konstaterar att det ser ut som om vi ska på utlandssemester.

Vi firar i år tio år som trio och vill göra något lite annorlunda. Eftersom vi känner några kantorer och kyrkomusiker i Göteborgstrakten kontaktade vi dem och efter lite råddande, ringande och mailande har vi fått ihop en liten miniturné med spelningar på Tjörn och Orust. Med start halvvägs, redan i kväll 6 juli i Norrköping, Styrstads kyrka! 

Vi har med oss två program, dels vårt senaste som heter ”I vår herres hage”. Där gör vi en musikalisk rekognosering bland musik med djurtema, vi rör oss bland humlor, får, kossor och fåglar. Vi brukar kalla det vårt mest fartfyllda program med humoristisk knorr. Men också ”Intåg i sommarhagen” som har blomman i fokus och är lite mer finstämt.

IMG_3178

Även om det är nu själva ”högsäsongen” för spelningar börjar så har vi inte legat på latsidan precis under våren. Maj månad bjöd på två ganska så olika spelningar. Fredrika Bremerförbundet hade förbundsmöte i Avesta, så vi var inbokade redan för ett år sedan! Vi valde att framföra vår uppskattade blomsterkonsert. Det passar till högtidliga tillfällen och högtidligheten inbjöd att plocka fram våra blå långklänningar tyckte vi, annars brukar vi bara ha dem när vi spelar på bröllop. Bilden tog Karin Perers. IMG_3176
Ett par veckor senare utgjorde vi miniorkester till musikalen Luthers Ungar, iklädda medeltidskläder och lustiga hattar. (Bilden tog… kan det ha varit Göran Edström, eller kanske Lars Östlund?) Det blir verkligen aldrig långtråkigt i det här jobbet.

Men nu ger vi oss alltså av mot västkusten och firar våra tio år som trio! Först ska vi bara spela tärning om vem som ska köra bilen i Göteborg 😱

 

Mars månad är inte trions mest hektiska månad, det brukar vara väldigt lugnt på spelfronten. Men just i år bokades vi in av Hagfors församling en onsdagkväll i deras vackra församlingshem. De hade önskat Melodikrysset ”Mord och inga visor”, ett av våra kanske roligaste melodikryss, där vi spelar musik som på olika sätt anknyter till deckare, mordiska tv-serier, polisfilmer osv. Hagfors ligger inte nästgårds, tjugo mil bort närmare bestämt. Så vi startade redan strax efter lunch och gav oss iväg mot Värmlands djupa skogar. Jag kan verkligen förstå värmlänningarnas känsla för sitt landskap, det är fantastiskt vackra vägar att färdas på och de milsvida skogarna fick oss en smula eftertänksamma och kanske var det därför vi förlorade oss i livets riktig stora och djupa frågor en bra stund. Så pass att vi plötsligt befann oss i Grängesberg. Ann-Marie sa på sitt eftertänksamma sätt att det inte kändes rätt med Grängesberg. Grängesberg är väl trevligt, sa Lene och jag glatt som redan hade börjat spana efter pizzeriaskyltar. Men det handlade snarare om att vi i princip skulle kunna åka vidare mot Ludvika och därmed snart vara hemma igen. Och det kändes ju inte bra när vi visste att ett gäng trevliga värmlänningar väntade på att få melodi-kryssa med oss. Och visst hade vi missat en skylt mot Hagfors! Det vara bara att göra en u-sväng och åka tillbaka ett par mil. Vi hann inte med nån pizzeria på grund av denna utflykt men stod oss bra ändå på vår medhavda matsäck. Församlingshemmet var en fantastiskt vacker kyrkliknande byggnad, inrymde en stor härlig sal med högt i tak vilket innebar att akustiken var fantastisk att spela i! (Bilden lånad från kyrkokartan.se) Våra melodikryss är verkligen ett jättetrevligt alternativ till traditionella konserter och passar bra till gemenskapskvällar. Det visade sig även denna kväll. Stämningen var god och gott fika ställdes fram under pausen! Många trevliga samtal uppstod runt borden. Den som inte känner för att kryssa kan ju lyssna på musiken bara och klura på frågorna för sig själv eller med bordsgrannen. Det var SÅ trevligt att kryssa i Hagfors och att sjunga tillsammans. Några allsånger där ALLA får vara med är obligatoriskt i kryssen. Särskilt som en av allsångerna också innehåller en kryssfråga. Till och med våran Hulda sjöng. Hon hade fått frigång från finkan och delade ut pennor och allsångsblad, där hon stod med fotboja vid ingången. Mer melodikryss till folket säger vi i Bas Fiol & Flöjt. Tack Hagfors för gästfrihet och en fantastiskt trevlig kväll! 

Vi tar det från början. Alltsammans började med att Arbetsförmedlingen anordnade ett möte mellan arrangörer och artister i Falun. En sorts audition helt enkelt! Jättebra initiativ, tyckte Bas Fiol & Flöjt som alltid är pigga på att spela, året runt! Alla hade 6 minuter på sig att leverera del av program eller föreställning inför intresserade arrangörer. 

Det var lite Tjuren Ferdinand över det hela, med pikadorer, bandiljärer, matadorer och vilda små tjurar som skuttade runt och visade sina krumsprång. Krinoliner, höga hattar, välsminkade nunor och högklackat for om varandra i lokalerna och operasångarna sjöng upp; Lålålålålååååååå!!! Måmåmåmåmåååååååå!!! Det soundcheckades och ljus-sattes och luften var stinn av uppvisning och prestation. Men inte Bas Fiol & Flöjt.  Vi kröp bara in i våra vanliga gamla linneklänningar, osminkade med fotriktiga skor, kulturtants-schalar och tackade nej till mikrofonerna. Va!?! Ska ni inte soundchecka!?! Vi skakade milt på våra huvuden. Nej vi trivs bäst här på golvet!

Va!? Ska ni inte ens stå på scenen? Men den var full av opålitliga förstärkare och snubblingspotentiella sladdar och bländande strålkastarljus som vi inte alls är vana vid. Vi är en helt och hållet naturell trio som levererar helt naturell musik! 

Så vi tackade nej även till strålkastarljuset och upprepade milt att vi bara ville stå som vanligt, på golvet och lukta på…nej, spela från våra noter!  Och så levererade vi våra 6 minuter och det kändes SÅ bra där vi spelade under vår korkek.

Det uppstod faktiskt bara en kris under dagen och det var när Ann-Marie inte hittade kakfatet som hon smugit undan för att vi skulle kunna ta en kopp kaffe efter avklarad uppvisning. Va!!! Det är nån som har tagit kakfatet, skrek hon högt med panik i rösten!  Matadoren kom rusande, likaså pikadoren och bandiljärerna. De trodde att de hade missat den bästa föreställningen av alla. 
Men det var bara jag som hade tagit kaffefatet. Jag var så himla kaffesugen! Jag har ju det minsta instrumentet att packa undan så jag är alltid färdig för fika när Lene och Ann-Marie bara har spänt ner sina stråkar! 

Ja, se det var en riktig historia det. Nu väntar vi bara på att bandiljärerna och pikadorerna och matadoren, den finaste av dem alla ska ringa upp och skrika; BAS FIOL & FLÖJT VILL VI HA!!!